Båda byggnadernas utsikt är enastående.

Det moriska slottet är en av områdets mest enastående sevärdheter. Bygget påbörjades under den moriska ockupationen, och fortsatte att växa under överinseende av senare portugisiska monarker. Kung Joao I påbörjade en stor expansion mot slutet av 1200-talet, som fortsatte in på 1880-talet.

Glöm inte att besöka Palacio Nacional de Sintra med dess särskiljande enorma vita skorstenar. Inuti finns många fler intressanta sevärdheter. Skatans rum (Sala das Pegas) är bara ett exempel. Taket är prytt med dessa kraxiga fåglar, som sägs representera fjäskande kavaljerer vid hovet.

Sala das Armas är ännu ett exempel på Lissabon förkärlek för fina keramikplattor. Den visar också många fina 1500-tals sköldar. Det är täckt med rustningar i varje skrymsle. En historielektion samtidigt som det visar att krigföring en gång betraktades som konst.

Sintra växte till sin turistattraktion redan under tidigt 1800-tal och fantasiarkitekturen lockade besökare som Lord Byron. Området hamnade snart under inflytande från likaledes romantikhungriga Ferdinand av Sachsen-Coburg-Gotha, make till drottning Maria II.

Året 1840 invigdes Palacio Nacional da Pena efter samarbete med den preussiska arkitekten Eschwege. Här finns en blandning av Bavarisk och Manuelinenisk arkitektur. Interiören har eklektisk mångfald av inredning och målningar av kung Ferdinand själv.

Men även omgivningen är ett stort nöje.

Denna del tillhör Europas västligaste punkt med varmt solsken och svala atlantiska fläktar. Hela atmosfären är fridfull och njutbar. .

Inte långt därifrån finns kasinot i Cascais. Bara några minuter från det ligger den berömda nattklubben, Coconuts, där lokalbefolkningen samlas för att festa hela natten.

Dessutom finns det en motorbana för formula ett nära Estoril. Här kan man följa internationellt kända lopp. Från en del av banan syns de fina stränderna i området. På natten väcks grannskapet till liv i de många barer som prickar strandpromenaden.

När du besöker Lissabon bör du inte missa ett besök i Sintra.

Sagostaden är lätt att nå från Lissabon via buss eller tåg. Men för den som verkligen vill se hela området är hyrbil bästa biljetten.

Det började byggas redan på 500-talet e Kr mot slutet av romartiden, men bär stark morisk prägel eftersom de övertog området efter visigoterna. Därefter erövrade saracenerna 200 år senare och förde slottsbygget vidare.

Den slutliga formen växte fram under 1100- och 1200-talen då det kungliga palatset tjänade flera monarker. Det fungerade som regeringssäte för Portugal under samma period, och fick namnet Sankt Görans slott efter det att kung Juan I av Portugal tagit en engelsk prinsessa till brud.

Efter att ”nya” kungliga palatset, Ribeira, byggts av kung Manuel I i början 1500-talet, började slottet förfalla. En jordbävning 1531 påskyndade processen. En stor del av Sankt Göran förstördes av jordbävningen 1755, men det som återstår är fortfarande ett enastående fönster till det förflutna.

Den nuvarande ingången går genom ett 1800-talsvalv med drottning Maria den 11:s statsvapen daterat 1846. Därefter kommer ett antal intressanta kanoner och en fin bronsstaty över kung Alfonso Henriques, som drev ut morerna och tog över citadellet. En del av den återstående byggnaden utgörs av Ogival-huset, som en gång var del av ett 1600-talsfängelse.

Som med många byggnader från perioden omgav ringmurarna en borg. Från dess högsta punkt kan man se ut över fina terrasser och trädgårdar. Längs den nordvästra sidan finns en serie gångvägar som leder till besökets höjdpunkt: det medeltida tornet.

Ulysses torn är ett av de innersta och ger en fantastisk utsikt över omgivningarna samt väggarna på Översättarcentret intill.  Blicken vandrar gärna längs kullarna eftersom man befinner sig högt över hamnstaden och det vackra stadslandskapet.

Renoveringar under 1940-talet har bidragit till att återställa platsen och murgrunderna till dess forna status och det är nu säkert för besök. Man blir inte besviken.

Många ankor och gäss och svanar paddlar slött i vallgraven. Vandrande fågelflockar har sia hem här, och man kan se mycket av Lissabon, både historiskt och modernt. Påfåglarna kommer nära medan floden Tajo, 25 April-bron och andra sevärdheter i Lissabon glimtar nedanför.

Sankt Görans slott ligger nära Alfama-distriktet och är lätt att nå med spårvagn eller taxi. Mat och dryck finns antingen som enkla mellanmål vid stånd eller i utomhusrestauranger med bord som ger fin utsikt.

Idag förundras besökare från hela världen över alla nya sevärdheter och scenerier i Lissabons Parque das Nações, eller Nationernas Park. Här finns ett Oceanarium, Vasco da Gamas torn och bro. Det finns en massa roliga saker att se och göra längs Lissabons kustlinje.

Entrén till området sker via den berömda hängkabelbron, Vasco da Gama-bron, en av världens längsta. Med sina nästan 17 km är det ett ingenjörskonstverk av nåde. I närheten finns vackra trädgårdar där man kan vila och beundra utsikten innan man beger sig till nästa sevärdhet.

Strax utanför området reser sig Vasco da Gamas torn 175 meter upp i luften. Däruppe kan man äta i restaurangen, och sedan gå in i parken. Om tanken gör dig illamående, så finns dussintals andra restauranger och caféer i området.

Man bör inte missa Oceanarium. Det är störst i Europa och rymmer 15 000 växter och djur som omfattar 450 olika arter. Akvariet är indelat i fyra sektioner, och varje anläggning har representativa arter från fyra olika kustmiljöer. Det finns flora och fauna från Antarktis till Indiska Oceanen, Stilla havet och Atlanten.

Global Oceans tank är 7m djup. Denna massiva container innehåller flera hajarter, tonfisk och andra stora vattenlevande varelser.

Bortsett från bildskärmar erbjuder Oceanarium en rundvandring på 45 minuter. Kunniga guider tar besökarna till områden bakom kulisserna. Här kan man se hur personalen jobbar för att ta hand om invånarna.

Medan vissa familjemedlemmar utforskar Sea Life, kanske andra vill dra nytta av några av Lissabons bästa shopping. Vasco da Gama shoppingcenter, uppkallat efter Portugals heroiska upptäcktsresande, har kvalitet och variation nog för att tömma även de djupaste fickor.

Om du har pengar över kan du bli av med dem i Lissabon Casino. Det spelas på 22 spelbord och här finns shower i 600 auditorium. Det finns ytterligare föreställningar på den roterande baren i Arena Lounge.

All denna verksamhet kan vara lite ansträngande. Så avsluta med en paus på en av de Parque das Nações trevliga barer för förfriskningar. Konversationen är alltid livlig och utsikten är njutbar.

Parken nås via tunnelbanan, där man går av vid station Oriente. Det är en sevärdhet i sig med en mängd väggmålningar och samtidskonst.

Lissabons botaniska trädgård är en av de mer ovanliga i en storstad. Den byggdes 1873 och ritades i form av en stor polygon av professorer från universitetets naturvetenskapliga fakultet. Men det ovanliga med polygonen är att den utnyttjar två olika nivåer. Totalt omfattar nivåerna 10 hektar utanför Museu de Ciência da Universidade de Lisboa eller Lissabon-universitetets vetenskapsmuseum, som är ett naturhistoriskt museum.

Inom detta område hittar man växter som inte finns någon annanstans. Den exotiska inhemska floran, såsom Cocos flexuosa, en infödd palm, blandas med färgglada blommor längs gångvägarna, bland annat spännande arter som Phoenix.

Den förhöjda trädgårdsdelen rymmer Botaniska museet, samt Planetarium och Växthuset.

Växthuset i trädgården är en av Jardim Botânicos mest ovanliga skapelser. Här finns ett stort utbud förhistoriska växter som har förblivit relativt oförändrade under miljontals år. Bland dessa finns flera köttätande växter som fascinera både unga och gamla.

I den andra delen finns en amfiteater i det fria där man ibland ger mindre konserter. I närheten finns en vacker damm som är det perfekta komplementet till vegetationen.

Naturhistoriska Museet ligger innanför Vetenskapsmuseet, Museu de Ciência. Båda är förknippade med Lissabons framstående universitet. Liksom många liknande samlingar runt om i världen finns ett stort sortiment mineraler, stenar och konserverade djur. Men Lissabons naturhistoriska museum fokuserar på det som finns i själva Portugal.

Bland annat finns lokala kvartsarter som glöder spöklikt orange under lysrören. Det finns smycken som legat orörda i århundraden på slätten nära Porto tills de samlades in till museet. Flera slags inhemskt kattguld finns till försäljning.

En del av Naturhistoriska Museet ger besökarna en inblick i Portugals gamla geologiska och biologiska historia. Tillsammans med den härliga omgivningen utanför Jardim Botanico, får besökarna några avkopplande timmar och kan lära mer.

Museet och trädgården nås via den bekväma tunnelbanan. Gå av vid station Rato.

Det började 1726 med en ridskola och stall byggt på uppdrag av Joao V. De anslöts till kungliga slottet i Belem, och försåg kungahuset med hästar och vagnar. Nästan två århundraden senare grundade drottning Amelia, hustru till Carlos I, museet för att visa många av de kungliga vagnar som samlats in under de mellanliggande åren. Idag är dessa vagnar en högt skattad attraktion.

Det finns enkla bärstolar som transporterade kungligheter och viktiga besökare tack vare arbetare som bar dem. Det finns cabrioleter och chaises och allehanda smådroskor. Samt även smådroskor byggda för de kungliga barnen. Men även dessa relativt vanliga fordon visar tydligt prakten vid det kungliga hovet i Portugal på den tiden.

På övervåningen finns många seldon och andra redskap som användes på hästar. Långt från vardagliga betsel, snarare kungliga konstverk. Fint arbetat silver och läder visar den omsorg som ägnades åt även dessa de mest nyttoinriktade föremål.

På andra våningen finns också ett antal dräkter utställda, fina exempel på vad välklädda kungliga bar på en drosktur. Väggarna rymmer flera porträtt som gör att man lätt föreställer sig scenen.

Men de finaste pjäserna är utan tvekan de kungliga transportvagnarna.

Den äldsta är från 1500-talet och användes av Filip II på hans resa från Madrid till Lissabon då han skulle se sina17 territorier. Interiören är ett prydligt exempel som visar ursprunget till uttrycket ”resa kungligt”.

De flesta är överens om att medelpunkten i museet är de tre vagnar som beställdes av Joao V för Portugals Rom-ambassadör. De byggdes i Rom år 1716 under tiden för påven Klemens XI, och skulle göra intryck på Vatikanstatens härskare. De är dekorerade och förgyllda bussar och gjorde det säkert lätt att tro att den portugisiska monarkin var bland de rikaste i Europa.

Museet finns i Belem-distriktet och är lätt att nå med buss eller spårvagn.

Senare i livet vände han sin uppmärksamhet till sitt älskade Lissabon. Staden gynnades på flera sätt, inte minst då genom Museu Calouste Gulbenkian. Även om de inte tillhör världens största museer, är kvaliteten på utställningarna oöverträffad.

I den egyptiska samlingen finns en berömd mumieguldmask som väcker avundsjuka hos vilket konstmuseum som helst i världen. En välbevarad skål från 4 000 f Kr är bara en av många antika skatter.

Inte långt därifrån finns grekiska och romerska mynt, statyer och andra föremål från den antika världen.

I kronologisk ordning leds besökaren successivt till senare epokers montrar.1700-talet är fullständigt lysande. Vyer i Venedig från perioden av Francesco Guardi konkurrerar med en mer berömd landsman, Canaletto.

Målningar av Rembrandt och Rubens pryder väggarna. Den holländske mästarens porträtt av en gammal man är lika utsökt som berömt. Hans Pallas Athena har ett ovanligt utseende för sin typ, vilket man skall ge Rembrandt en eloge för. Rubens porträtt av Helen Fourment bör inte missas av någon.  Vidare finns flera verk av Monet och Renoir.

Förutom målningar finns flera andra konstformer på Gulbenkian. Diana tillhör Houdons bästa verk. Rodins sinnliga verk finns intill.  Utöver det finns härliga exempel på franska möbler som konkurrerar med Louvren. Den italienska och spanska keramik som visas är lika imponerande.

Rör vi oss något mot modern tid finns många 1800-talstextilier och från tiden därefter. Art Nouveau-smycken är inte bara vackra, men även utmärkta representanter för stil och period. Laliques glas och smycken gavs till Gulbenkian av konstnären som var personlig vän. De tillhör de bästa exempel som finns någonstans. Inte minst hans Trollslända, som pryder många bokomslag.

På museets utsida finns trädgårdar som är både vackra och avkopplande, särskilt i Lissabons varma luft som fläktas av havet i närheten. Kafébalkongen den bästa platsen för en helhetsbild av trädgårdarna från ovan.

När Lissabon blev Gulbenkians hem under Andra Världskriget blev staden därigenom mottagare av en av världens finaste små konstsamlingar. Du kan nå Gulbenkian-museet via tunnelbanan. Gå av vid S. Sebastião eller Praça de Espanha.

Resultatet för den moderna besökaren är att t o m en så vanlig byggnad som en katedral ter på sig något annorlunda. Katedralen Sé de Lisboa eller Santa Maria Maior, är bara ett exempel.

Efter att den första kungen av Portugal, Alfonso Henriques med hjälp av engelsmännen drev ut morerna från Lissabon 1147, började han ett ambitiöst byggnadsprogram. Ett av de första verken var just Lissabons katedral som den brukar kallas.

Liksom de flesta projektet under medeltiden fortsatte bygget lång tid: de kommande 300 åren. Som ett resultat har byggnaden många stilar, eftersom man ändrade allteftersom.

Fasaden är relativt vanligt, en ändamålsenlig vägg som skall ge intryck av fästning. Men insidan innehåller många härligheter. Klosterkapellet har till exempel arkitektoniska detaljer som gläder alla som gillar katedraler. I den utgrävda centralgården kan man se spår från Lissabons romerska och arabiska perioder

Den är byggd i standardform av ett latinskt kors och det finns tre gångar, ett tvärskepp och ett stort kapell. Klostret är anslutet till kyrkan mot östsidan. Står man i mitten ser man ett imponerande rosettfönster ovanför ingången.

När man gör det kan man enkelt följa de höga rundvalven som var den viktigaste nyheten i medeltida kyrkor och hämtat från romarna. Det andra rosettfönstret färgas av den varma Lissabon-solens milda sken.

Ta lite tid att studera klostergången och de gotiska gravarna över Lopo Pacheco, en hjältemodig riddare i tjänst hos kung Alfonso IV. Bredvid honom ligger hans hustru, Maria Vilalobos, som avbildas läsande Timmarnas Bok.

Alfonso begravdes i huvudkapellet, men alla gravar förstördes i den berömda jordbävningen 1755 som ödelade stora delar av Lissabon. Nära entrén finns en överlevande grav över rik köpman vid namn Bartolomeu Jóanes.

Konstruktionen har pågått av och till fram till nutiden. Efter jordbävningen på 1700-talet byggdes ett kapell i rokokostil enligt dåtida mode. Ett exempel är krubban i Jóanes’s kapell.

Även om man inte kan hävda att katedralen i Lissabon har samma rang som Notre Dame i Paris, förtjänar dess rika historia – liksom hela byggnaden – definitivt ett besök.

Katedralen ligger i Alfama-distriktet och är lätt att nå genom spårvagn eller buss.

Lejonen ryter och gör sin närvaro känd men det finns andra stora katter här. Både leoparder och tigrar har framträdande plats men vandrar fram och tillbaka som förföljda av sitt byte.

Inte långt därifrån finns djur som faktiskt kunde vara katternas bytesdjur: babianer. De rusar runt, skriker och flaxar runt, i säkerhet för alla utom sig själva. Efter viss väntan i närheten av buren förstår besökarna hur aporna etablerar dominans i flocken: man skriker högt åt varje lägre medlem i hierarkin.

Schimpanser finns nära. På sitt typiska sätt klättrar de gärna på rep, tar sig högt upp i buren och tjuter för alla som tittar. Ofta ställer de sig invid buren för att tigga mat och uppmärksamhet. Besökare belönar dem ibland, vilket utlöser en storm av skrik och grymtningar.

Elefanterna tittar på från sin inhägnad en kort promenad bort. Sex exemplar finns för närvarande i djurparken. Några av dem är födda här, andra fångade i det vilda. Det rör sig om några vänliga gamla män och några nyfikna ungdomar som undrar varför aporna ställer till sådan uppståndelse.

Svartbjörnarna är pigga och märker att elefanterna är nyfikna. Det sätter dem i rörelse i hopp om en matbit från någon turist eller djurskötare. De ger belöning antingen med ett högt vrål eller så stojar de bara runt en stund i buren med sina kompisar.

Vandra längs svala grässtigar och hälsa på nötkreaturen, som belåtet idisslar gräs i den heta Lissabon-solen. Släck din egen törst medan du tittar på inhemska arter som skiljer sig tillräckligt från djur på andra håll för att vara intressanta.

Promenera över till reptilhuset och se några av Portugals ödlor och ormarter. Barnen fascineras och värms upp för besöket på Barnens gård där de kan klappa små får och andra mjuka djur.

Till skillnad från vissa djurparker finns också ett antal vattenlevande arter till allas glädje. Se sjölejonen utfodras, och vandra sedan över till delfinerna och titta på de fascinerande varelsernas lekar. Efter delfinshowen kan man stanna kvar och ta ett foto taget bredvid dem.

Djurparken är lätt att nå med taxi eller spårvagn. Eller gå till Parque Eduardo VII och upp till den högsta punkten. På köpet får man utsikten över floden Tejo och andra sevärdheter i Lissabon.

Tillbringa en eftermiddag på fina lilla Jardim Zoologico de Lisboa.

Berättelsen återfinns i form av färgstarka keramiska lyckosymboler på många ställen i Portugal. Men det är bara ett av många intressanta föremål man hittar på Fiera da Ladra (tjuvmarknaden) i Lissabon. Kanske inte alla kommer ha lika intressant bakgrund, men efter en del prutande kan man i alla fall ta dem med sig hem.

Varje tisdag och lördag morgonen flockas turister och lokalbor på Campo de Santa Clara bland dussintals bås uppradade längs den kuperade avenyn. Båsen erbjuder mycket mer än bara glada målade fåglar. Kläder, smycken, antikviteter och mycket annat finns till salu på utomhusmarknaden.

Den finns inte långt från Alfama-distriktet, ett av Lissabons starkt moriska grannskap. Här samlas folk för att köpa och sälja föremål i skuggan hundraåriga gamla byggnader. Fotografier från slutet av 1800-talet ger bilden av en marknad som i mycket liknar den av i dag. Dåtidens föremål skulle betraktas antikviteter idag, men den livliga handeln är densamma.

Vackra silver eller mässingsljusstakar visas på tunga bord. Fascinerande glasvaror poserar runtomkring. Vaser och keramikkonstverk omhuldas såpass i Lissabon att de tillägnats ett helt museum.

Här finns massor av kläder och skor av de slag som hittas i fantasibutiker. Bälten tillverkade av portugisiska sjökaptener och färgstarka och klassiskt raffinerade klänningar. Kort och gott finns allting för både köp samt jakt efter gudomlig haut couture, på tjuvarnas marknad.

Det är inte förvånande att många föremål återspeglar Portugals förflutna som stor sjömans och handelsnation. Sniderier från forna portugisiska kolonier i Afrika är bara ett exempel. Vita spetsar från Tunisien är ett annat. Afrikanska masker, små originalstatyetter och mer av Guds finns för den som söker det exotiska och klarar att pruta.

Men finns också ett brett utbud av föremål inifrån själva landet som är inte mindre intressanta och har högt samlarvärde. Lergods från Redondo erbjuds dem som samlar folkkonst både från när och fjärran. Handgjorda leksaker från det fjärran Porto och föremål från en borg i närliggande Sintra väntar sannolikt skattjägaren vid Fiera da Ladra.

Försäljare är vänliga och villiga att köpslå – om man återgäldar gesten. Var beredd att möta det vardagliga och ovanliga sida vid sida. Var redo att tömma spargrisen. För på tjuvarnas marknad bör man inte snåla.

Denna traditionella musikform uppstod när flera källor flödade samman från Lundum i Brasilien, morernas sånger, afrikanska slavramsor och annat som förlorats med tiden. Men oavsett ursprung är fado synonymt med Lissabon.

Ingen annan musikform kan fullt så fullständigt greppa både vemod och längtan som fado. Den kom relativt sent i Portugals historia, i början 1800-talet, men representerar ändå både det förflutna och närvarande för landets befolkning och besökare.

Oavsett om den berömda Amália Rodrigues (avliden 1999) med sin svarta båtsång beklagar den hårda resan för afrikanska slavar, eller en modern gatusångare låter sin fado eka av amerikansk blues a la BB King, lever fadon överallt i Lissabon.

Besök en liten taverna i Bairro Alto. Man hör oundvikligen hjärtskärande fado från en fadista. Till utförandet hör ackompanjemang på lutliknande medeltida instrument, och sången handlar ofta om den längtan som finns i Lissabons själ.

Även under en måltid på någon av de finare restaurangerna längs Rua das Gáveas får man höra en variant i högre tempo. Kliv in på Travessa da Queimada, en klubb som omvandlats från ett 1600-tals-stall, och man hör ekon av gångna tiders hästskötarsång. Mat och dryck värmer själen din medan sångerskan klagar med sin mörka stämma.

Sjunk ner i ”saudade” (löst översatt som längtan) och var beredd på en renande musikalisk resa med en kvinnlig fadista. Hon är klädd i en svart sjal och kanske orden berättar om en nära anhörigs död. Eller om länge förnekad frihet. Men under förtvivlan hörs också passion för livet som drar genom portugisernas folksjäl.

Fado kommer från det latinska ordet för öde, och talar om det ofrånkomliga. Men också tårar i hjärtat på alla de som längtar till framtiden. Få andra uttrycksformer kan så skickligt fånga sorg och glädje och blanda dem så väl.

Promenera över till grannskapet Alfama. Här har fadon lite annorlunda stil, en accent från morerna som en gång dominerade området. Idag är det fullt av konstnärer av alla slag, och sången liknar studentfadon i Coimbra-området. De bär traditionell svart tung cape. Strängarna knäpps och sången börjar. Snart börjar tårarna rinna. Inte bara av sorg, utan för att sången handlar om att acceptera sitt öde.

Planera en smula och se en föreställning med den berömda gruppen Madredeus. De ser till att man inte lämnar Lissabon utan att förstå fadon i hjärtat.